|
|
Mats-Peter: batterist
Band:
Arbete:
Skiva:
Film:
Bok:
Stjärntecken: Stenbock |
|
Bilden av en tillfångatagen störtad diktator, av en manvars mänsklighet blottlagts i all sin smutsiga, loppbitna ynkedom; innebär det ett välkommet hopp om en historieskrivning som inte målar världen i svart och vitt? I en tid när en actionhjälte, efter en massiv och i detalj planerad propagandainsats, vinner ett amerikanskt guvernörsval (och försök inleds för att skriva om grundlagen beträffande kraven för att kunna bli vald till USAs president) är behovet av en gråskala stort. I lägren som byggdes av amerikanerna i Europa efter 2:a världskriget, behandlades de tyska krigsförbrytarna bättre än de ortodoxa judarna. Amerikanerna kunde identifiera sig med tyskarnas kultur och genom att skylla allt ont på en död man, med klibbig sidbena, ströks ett streck över många av krigets illdåd. Mannen, vars ministrar under statsbesök i Sverige före kriget hälsades välkomna av och umgicks med en käck och glad skådespelarelit, kom att iklädas rollen som djävul i en sekulariserad västvärld. Inte förrän på 60-talet var världen mogen för ett första försök att fördela ansvarsbördan. F d byråkrater och andra tjänstemän dömdes till döden och utmålades som grymma massmördare i direktkontakt med djävulen. I filmer och böcker om 2:a världskriget kom tyska militärer att bli lätt igenkännbara som stereotypa sadister. För ett par år sedan dog en kvinna, 82 år gammal, som varit privatsekreterare åt västvärldens djävul. Innan hon dog hann hon berätta om sina krigsminnen på film. En sympatisk, äldre kvinna som minns en diktator som alltid behandlade henne med omsorg och respekt, som gärna lekte med sin hund och som led av väderspänningar och okunnigt lagad vegetarisk mat. Vad säger detta oss? Jo, att även om vi kan känna igen en ond handling när vi ser en, så är det svårt att säkert identifiera vem som kommer utöva en sådan. Människorna går inte att dela upp utifrån vem som har horn och vem som inte har det. Om vi framhärdar i att måla världen i svart och vitt, vilka sidor av oss själva riskerar vi då låta motiveras av och komma till uttryck i identifikationen med vår actionhjälte? En kraftfull self-made man med skjorta och jeans, som känns familjär från möten i TV-soffan och bio-fåtöljen. Även mannen med sidbenan byggde sin image på myten om the american self-made man och sågs av sin samtid som en viril kraftsymbol. |
|
