Thomas Blixt: Gitarr

Band:
Searching For Beatrice
Smash Hit Wonders
La Masa.

Arbete:
Sotare
Musiker
Kyltekniker

Film: Guds stad

Bok:
Papillon
Fear and Loathing in Las Vegas

Skiva:
Younger Than Yesterday / The Byrds
Freak Out! / Frank Zappa
There´s A Riot Goin´On / Sly & The Familystone
Small Faces / Small Faces
A Quick One / The Who
Tupelo Honey / Van Morrison
#1 Record / Big Star
Desire / Bob Dylan
After The Gold Rush / Neil Young
London Calling / The Clash
Let It Be / The Beatles
Boys Don´t Cry / The Cure

Stjärntecken: Tvilling

Hej, jag heter Thomas och spelar gitarr. Med gitarrens hjälp kan man skapa ett skönt och tilltalande ”sound” som passar i nästan alla musik stilar. Både akustiska gitarrer och elgitarrer har sina gjutna platser där de verkligen kan komma till sin rätt. Gamla gitarrer låter bäst, enligt mitt tycke. De har helt enkelt en charm som är som inte går att förneka.

Samma sak tycker jag gäller med den gamla goda tidens gitarrister. Gamla gitarrister spelade bäst när de var unga, sen blev de nog för ”bra”. Den ekvationen är nästan en antagen standard. Enkelhet och smakfullhet är A och O i ett skönt gitarrspel. Låt oss slippa alla orgier i skalvandringar och alla snabbspelande virtuoser.

Om man övar för mycket verkar det som om man tappar konceptet, glömmer bort vad som lyfter fram gitarren i en låt. Inte är det väl antalet toner per minut? Undantagen från denna lilla fundering är Frank Zappa som mycket väl passar in på beskrivningen. Får man då sämre smak i takt med stigande ålder eller sinar fantasin att skriva låtar och det enda som finns kvar är ens spelteknik. Jag vet inte svaret men det är tragiskt. Någonting händer i alla fall med alla gamla ”goa” gitarrhjältar, tyvärr. Med det i åtanke är det väl bäst att öva med måtta, veta sina begränsningar och inte försöka spränga några barriärer i gitarronani.